Att stora barngrupper och personalbrist är ett problem i många förskolor är något som alla som arbetar inom förskolan känner till. Men glöm inte vilket privilegium det också är att få arbeta med barn, tycker förskolechefen Marie Ewald. I en Facebook-grupp för förskolepersonal uppmanade hon för några veckor sedan medlemmarna att dela sina positiva erfarenheter. Hundratals kommentarer och gilla-markeringar strömmade snabbt in från olika håll i Sverige.

– När jag gick in på sidan den dagen kände jag att det var för mycket fokus på det som inte var bra. Jag älskar mitt jobb, det är en bra förskola och det är fantastiskt att jobba med barn, säger Marie Ewald.

Själv valde hon barnskötarlinjen redan på gymnasiet och har alltid varit den självklara lekledaren på släktkalasen. Att sitta bakom ett skrivbord åtta timmar om dagen är inget för henne.

– All förskolepersonal vet varför de jobbar med detta. Vi får så mycket kärlek från barnen och kan vara ute och njuta i naturen.

När Förskoletidningen möter henne i Villa Villekulla förskola i Viken håller hon i morgonsamlingen.

– Jag hade inte jobbat som chef om jag inte hade fått tid med barnen, säger hon.

Den gamla byskolan är omgjord till ett personalkooperativ med 14 barn och fyra anställda.

Själv är hon utbildad grundskollärare men bytte spår under föräldraledigheten. Hon hade sin äldsta dotter på Villa Villekulla när det visade sig att de saknade en behörig förskolechef. Tjänsten var utlyst men de hade ännu inte hittat rätt person då Marie Ewald fick frågan om inte hon skulle söka.

”Jag tror att jag behöver få ha ansvar för att bli taggad.”

Det gjorde hon och efter ett år som chef konstaterar hon att hon hamnat på helt rätt position.

– Jag var först lite skrämd av ansvaret, sedan tänkte jag – varför inte? Det är häftigt att de litar på mig och min kunskap.

Åren som lärare ger erfarenhet och trygghet även i rollen som förskolechef.

– Jag tror att jag behöver få ha ansvar för att bli taggad, berättar hon.

Från tiden i skolan var hon van vid att jobba med lite äldre barn, men hon upptäckte snabbt att hon också gillade utmaningarna i samspelet med de yngsta.

– Man måste skapa god kontakt med dem för att de ska våga släppa föräldrarna och vara trygga. Det är stort.

Samspelet med kollegorna och barnen ger energi även de dagar när det är något som känns motigt eller svårt.

– Vi har jättekul tillsammans och skrattar mycket, ingen tittar snett om någon gör ett misstag.

Att ha ett positivt klimat på arbetsplatsen är viktigt för alla delar av verksamheten.

– När det till exempel är många inskolningar på samma gång får man försöka tänka att det är tillfälligt, det är en kort period som är jobbig, sedan har man många barn i samma ålder som har sällskap av varandra.

För Marie Ewald är det viktigt att pedagogerna i arbetslaget är starka och lyfter varandra.

– Om man sagt något negativt så väg upp det med dubbelt positivt. Samma sak med föräldrarna när man har föräldrasamtal.

Att se det positiva i tillvaron är något hon lärt sig med åren efter flera tuffa prövningar. Hon har haft cancer, gått igenom en skilsmässa och har en dotter som är för tidigt född. När dottern skulle födas sa läkaren att hon förmodligen inte skulle överleva men mot alla odds klarade hon sig. När hon idag är arg och trotsig tittar Marie Ewald ofta på henne och tänker att det är fantastiskt att hon är så stark.

Livserfarenheten gör ibland att Marie Ewald känner sig äldre än 34 år, men svårigheterna har också gett henne en större acceptans för att livet inte alltid är lätt. När hon mitt under en av sina tuffaste perioder var på biblioteket och lånade en hög med böcker om hur man blir lycklig tittade bibliotekarien på henne och bokhögen och sa Många förväntar sig att de ska vara lyckliga varje dag och det blir väldigt jobbigt.

Det gjorde intryck på Marie Ewald. När livet går upp och ner tror hon att det istället är viktigt att stanna upp och se vad man har att vara tacksam över.

– Jag tänker på att jag är frisk, att min dotter överlevde och att jag har en ny man att dela mitt liv med.

Idag är hon noga med att folk omkring henne får veta att hon uppskattar dem och innan hon somnar på kvällen tar hon ofta upp mobiltelefonen och tittar på foton på sin familj.

– Då tänker jag: Vad vi har det bra.

Det är en inställning hon tar med sig även till jobbet.