Lek utan könsbundna mönster

Pedagoger har olika förväntningar på flickors och pojkars lek. Därför behöver vi fundera på vilka slags lekar som barn uppmuntras att leka.

Studier visar att det som ses som typiska pojklekar, där barn brottas, fäktas och jagar varandra, värderas lågt av pedagoger. Även om fysiska lekar anses välgörande för barns kroppsliga utveckling, så betraktas de samtidigt som kaosartade, meningslösa och våldsamma. De regleras och begränsas till särskilda tidpunkter eller platser som utegården. Pojkar som gärna deltar i dessa lekar kategoriseras vanligtvis som stökiga killar. De får fler tillsägelser och negativ uppmärksamhet även i andra sammanhang. Flickor som uppfattas som hårdhänta och högljudda korrigeras sin tur oftast hårdare än pojkarna, då pedagogen ställer andra krav på hur de ska bete sig.

Det är lätt att glömma bort att fysiska lekar kan vara ett av få tillfällen där det är accepterat för barn, särskilt pojkar, att ha kroppslig kontakt med andra. Här behöver barnen få verktyg för att kunna ge och ta emot fysisk beröring utan att kränka och tillfoga varandra smärta. Ett sätt att öka kroppsmedvetenhet och respekt för andras kroppsliga gränser är att regelbundet arbeta med dans och rytmik eller använda massagesagor.

I min forskning finns också exempel på hur våldsamma lekar kan omvandlas på ett kreativt sätt: Med inspiration från populära filmer gjorde barnen ’träningsläger’ i form av hinderbanor, istället för att slåss som sina actionhjältar. Då vågade också fler barn delta i dessa fysiska krävande lekar som tidigare lekts av ett fåtal pojkar.

Annan forskning visar att pedagoger gärna uppmuntrar lugna rollekar där vardagliga sysslor gestaltas, som att laga mat och sköta om barn och djur. Främst flickor förväntas uppskatta dessa familjelekar som ses som bra och konstruktiva. Vid en närmare granskning kan man dock upptäcka att det försiggår ett annat slags maktspel i familjelekar än i fysiska lekar.

Det kan finnas en tydlig hierarkisk struktur kring vem som får ta vilken roll baserat på exempelvis kön och ålder. (Du kan inte vara mamma/pappa för du är kille/tjej/för liten.)

Vidare används olika strategier för att exkludera vissa barn från leken, både genom direkta (Du får inte vara med!) och indirekta (Ok, du kan vara katt … oj, nu dog katten!) uteslutningar. Dessa uteslutningsstrategier kan vara svåra att genomskåda.

Det är också lätt hänt att som pedagog göra en könsstereotyp tolkning av leksituationen: Om några flickor kommer och berättar att en pojke tar dockor från dem, så gäller det att inte omedelbart dra slutsatsen att han är en stökig kille vars uppsåt är att störa leken. Det kan istället vara så att pojken vill leka med dockorna, men har svårt att få tillträde till leken, vilket kan bero att flickorna utesluter honom. Oavsett kön behöver både dominanta barn (som utesluter andra) eller intensiva barn (som stör andra) få stöd för att få till ett gott samspel i leken.

"Skogen har goda förutsättningar att bli en könsavkodad lekplats." 

Alla barn behöver känna sig inkluderade. Genom att kalla familjerelaterade lekar ”mamma-pappa-barn”-lek upprätthålls ett kärnfamiljsideal, vilket är problematiskt då många barn lever i andra familjekonstellationer. Barn kan också exkludera varandra genom att påstå att det inte går att ha två pappor i en familj, vilket behöver bemötas med sakliga argument om samkönade relationer. Att läsa berättelser om regnbågsfamiljer och ensamstående föräldrar kan också öppna upp för en annan slags familjelek med mer könsöverskridande roller, kanske en transsexuell mappa.

Familjelekar utspelar sig ofta i dockvrån vilket lätt blir flickornas territorium. För att åstadkomma en jämställd lekmiljö räcker det inte med att byta namn till lägenheten, så länge utrymmet är likadant utformat med samma leksaker. Rummet är fortfarande tydligt könskodat. På samma sätt riskerar byggrummet att bli ockuperat av pojkar som enträget bygger vidare på sina alster och vägrar låta flickor delta i konstruktionslekar.

Min studie av en waldorfförskola visar att förändringsbara rum med blandat leksakssortiment, där olika slags lekar och aktiviteter bedrivs, främjar gemensamma lekar i könsblandade grupper med varierande lekteman. Genom att rummen inte tydligt signalerade vilka slags lekar som var tänkta att lekas där blev de könsavkodade och öppna för alla. Leksaksutbudet liknade det som brukar användas i jämställdhetsprojekt: Olika lekmaterial från naturen, tygstycken, enkla träbilar, könsneutrala maskeradkläder och dockor som kan användas till skilda karaktärer och lekar. Dessa leksaker är inte tydligt kopplade till kön eller barns populärkultur, som ofta är full av könsstereotyper.

Annan forskning visar att skogen har goda förutsättningar att bli en könsavkodad lekplats som inbjuder till gemensamma lekar och könsneutrala roller som ’djurunge’ genom att det inte finns könsmärkta leksaker där. Samtidigt kan samma könsbundna lekmönster som finns inomhus följa med ut i skogen. Då behöver barnen utmanas i sitt val av lek, lektema och lekkamrater.

Hur gör man när flickorna tar med sig Barbiedockor och pojkarna bara vill leka Spiderman? I min nya studie valde pedagogerna att använda populärkultur i ett temaprojekt. Barnen fick själva göra sina favoritfigurer istället för att ta med sig leksaker hemifrån. Dessa användes sedan i leken och i egenhändigt gjorda filmer och dockteater. Där skapades nya berättelser där Fluttershy (My Little Pony) bygger en rymdraket med Michelangelo (Ninja Turtles) och Elsa (Frost) tävlar med Blixten (Bilar). Detta visar hur flickors och pojkars olika lekvärldar och rollfigurer kan mötas i ett gemensamt kreativt skapande.

I leken kan barnen förvandlas till vem och vad som helst. Det är ett utmärkt sätt att både leva ut sina drömmar och sätta sig in i andras perspektiv. I förskolan ses pojkar dansa runt i tyllkjolar och flickor fäktas med svärd. Det kan uppfattas som könsöverskridande lekar av pedagogerna, men inte nödvändigtvis av barnen själva. Då gäller det att bejaka dessa lekar utan att samtidigt medvetandegöra könsnormer som barnen inte själva lägger vikt vid.

Finns det redan ett tydligt könsstereotypt lekmönster i barngruppen kan pedagoger istället arbeta med rollspel för att få barn att våga gestalta karaktärer med olika könsidentiteter. Det bidrar till att utmana deras föreställningar om kön och bredda deras erfarenheter. Ett annat sätt att få en djupare förståelse för en annan persons känslor och tankar och samtidigt arbeta med konflikthantering är att spela forumteater. Då gestaltar pedagogerna en problematisk leksituation och finner lösningar tillsammans med barnen som de kan ta med sig ut i leken.

Alla pedagoger behöver också reflektera över sin syn på lek i relation till kön. Ett sätt är att först kartlägga vilka lekar som leks var, av vem och med vad för att få syn på eventuella könsbundna lekmönster. Sedan kan man observera och filma sina kollegor i olika leksituationer för att se om flickor och pojkar bemöts olika och genom gemensamma reflektioner hitta strategier för att skapa en jämställd plats för lek. 

Boktips 

jmstAtt arbeta med jämställdhet i förskolan av Mia Heikkilä och Lisa Tengnér Andersson (Gothia Fortbildning, 2017). Kunskap, verktyg och inspiration kring jämställdhetsarbete. Författarna förklarar begrepp och belyser språk, bemötande och lärande ur ett jämställdhetsperspektiv. 

normNormkreativitet i förskolan av Karin Salmson och Johanna Ivarsson (Olika förlag, 2017). Utifrån erfarenhet, forskning och förskolans olika styrdokument ger författarna konkreta tips på hur kunskap kan bli till kreativ verklighet i vardagen.

pyretPyret och pingvinpapporna av Sara Berg, Karin Frimodig och Johanna Arpiainen (Vombat Förlag, 2015). Pyrets födelsedag blir fylld av lek, upptåg och glädje. Om Pyret och Pyrets två pappor. En bok på rim för de yngsta. 

stjarnStjärnfamiljer av Minna Paananen (Beta Pedagog, 2014). Det finns många olika familjer och ingen är mer rätt än någon annan, här får vi träffa några. I slutet av boken finns ett arbetsmaterial som man kan arbeta med tillsammans med barnen. 

bullerSagan om prinsessan Bulleribång av Lena Frölander-Ulf och Hannele Mikaela Taivassalo (Söderströms, 2006). Vild och glad historia på vers om prinsessan Bulleribång som med mod, råd och trassliga lockar räddar sin prins från en skräckinjagande drake. 

konradKonrads klänning av Åsa Mendel-Hartvig och Caroline Röstlund (Olika förlag, 2014). Om en syskonrelation och om att vilja vara fin och ha något som någon annan har. Fler böcker finns i serien och till varje bok finns kostnadsfria pedagogiska handledningar.

 

Litteratur

Frödén, Sara (2012): I föränderliga och slutna rosa rum. En etnografisk studie av kön, ålder och andlighet i svensk waldorfförskola. Örebro Universitet.

Eidevald, Christian (2011) ”Anna bråkar!” Att göra jämställdhet i förskolan. Liber förlag

Tellgren, Britt (2004) Förskolan som mötesplats. Barns strategier för tillträden och uteslutningar i lek och samtal. Örebro universitet.

Tullgren, Charlotte (2004) Den välreglerade friheten. Att konstruera det lekande barnet. Malmö högskola.

Änggård, Eva (2009) Lek i skogen – mer jämställd? I Locus nr 2

 

Sara Frödén

Sara Frödén

Förskollärare och lektor i pedagogik vid förskollärarprogrammet, Örebro universitet. Forskar om kön, barn, lek och förskolans miljö.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen i din vardag.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen i din vardag ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant