Bland pandor, getter och pickande hönor

På djurparken Nordens Ark är förskolan en del av verksamheten. Gosa med kaninungar, flaskmata lamm och rengöra lodjurshägnet är några av barnens uppdrag.

– Språk, begrepp, värdegrund, naturvetenskap, matematik och förhållningssätt – i skötseln av djuren är alla delar med, säger förskolechef Linda Åsberg.

– Här är min kompis! Här är min kompis!

Frank skuttar glatt in i getternas bås. Han är tre år och kompisen är en upptäckslysten killing som gärna vill buffas, hoppa upp i knät och smaka på kläderna.

– Åh, det kittlas, skrattar Frank när killingen nafsar på byxbenen och gärna vill smaka på skor och skosnören.

Killingarna är runt två månader och har precis fått små horn. De är några av de djur som barnen i förskolan har i uppdrag att gosa och leka med för att de ska bli tama och vana vid barn. Ett annat viktigt uppdrag är att flaskmata lamm. I år är det fyra tackor som fått tre lamm var vilket har inneburit att de minsta lammen har blivit bortstötta.

– Vi tröstar lammen och tar hand om dem eftersom deras mamma inte vill vara med dem, förklarar Ebba, sex år.

Omgivna av blommande körsbärsträd, pickande hönor och snattrande ankor visar barnen runt på lantgården och pekar ut djuren som de får vara med och sköta om: höns, får, getter och kaniner. På gården finns också kor, hästar och grisar, men de är för stora för att barnen ska kunna hjälpa till med dem.

– För ett par år sedan fanns det en ponny som vi kunde spänna för en vagn och köra med, men i dag finns det bara nordsvenskar på gården och de är för stora, berättar barnskötaren Eva Petersson och pekar på hästens hovar som lätt kan trampa på små barnfötter.

– Men vi väntar med spänning på att det ska bli föl. Det kan komma när som helst nu! fortsätter hon.

Våren är den bästa tiden i förskolan tycker barnen. Då fylls backarna av vitsippor och det gnyr och piper i bås, spiltor och burar. I dag är det nykläckta kycklingar hos de svarta Bohuslän-dalshönorna och fyra duniga bollar pickar och sprätter i hönsgården. Senast barnen var på besök var de bara ägg i hönans rede.

– Hon ligger på dem för att värma barnen, förklarar Ebba och pekar på en höna som ruvar.

Bakom en annan dörr, dit egentligen bara personalen får gå, finns en stor låda. Förskolechefen Linda Åsberg lyfter på locket och därunder ligger sex små kaninungar tätt, tätt ihop. De är bara ett par veckor gamla och behöver bli lite större för att barnen ska få gosa med dem, men då ingår det i förskolans uppdrag att göra dem tama.

– Vi lägger ungarna i en stor korg och tar med dem ut i gröngräset en stund. Barnen brukar säga att ungarna ska gå till förskolan så att mamman får vila sig, säger Linda Åsberg.

Förskolan är en del av djurparken Nordens Ark som ligger i norra Bohuslän. Upprinnelsen var en djurvårdare, som också var utbildad förskollärare, som tyckte att en förskola skulle berika verksamheten. Idag har Nordens Ark program som vänder sig till alla stadier samt universitetet. Eller från förskola till forskarskola – som de kallar det. Och förskolan har blivit populär – både bland barn och personal. Redan innan de första tjänsterna utlystes för sju år sedan var Linda Åsberg en av dem som visade intresse för att jobba här.

– För mig var det en dröm som gick i uppfyllelse. Ända sedan jag var liten har jag tillbringat mycket tid i ladugårdar bland hästar och katter och jag har också jobbat på en 4H-gård. Det finns många vinster i att förena arbetet med barn och djur.

”Barnen här lär sig förstå och möta olikheter, att både djur och människor är olika och kan behöva bemötas på olika sätt.”

Personalen är alla anställda av Stiftelsen Nordens Ark och har ett nära samarbete med djurvårdarna. För att kunna arbeta i förskolan är det viktigt att ha ett intresse för djur, men det krävs inga förkunskaper i djurskötsel, istället får all personal gå en två dagars introduktionskurs tillsammans med djurvårdarna för att lära sig grunderna i verksamheten.

Alla barn som börjar i förskolan har ett av djuren på Nordens Ark som sitt speciella fadderdjur. Innan barnen slutar ska de ha lärt sig lite mer om just sitt djur och också ha fått vara med att sköta om det på något sätt. Ibland kan det dock vara lite svårt, berättar Ebba som har sisel som sitt fadderdjur.

– De bara sover och sover, säger hon.

Sislar går nämligen i idé på vintern och är dessutom skygga, förklarar Linda Åsberg och pekar på jordberget där de ekorrliknande djuren snabbt slunkit in i sina hålor. Idag är dock målet ett annat. De Svarta mullarna, det vill säga femåringarna, ska mata röda pandor. Det är pälsfagra djur som ser ut som en blandning mellan nallebjörn och räv. Djurvårdaren Camilla Wikberg öppnar grinden till hägnet och förmanar barnen att vara lugna och tysta.

– Tänk på att det är vi som är gäster hos djuren, instämmer Linda Åsberg.

Barnen lägger päronbitar och björnbär på matbordet och väntar sedan på att någon av de små pandorna ska våga komma ner från träden. Det tar en stund men till sist klättrar hanen ner, sakta som om han gick i sömnen, och hämtar en bit päron med tassen. Barnen är förtjusta över närheten, men ingen försöker att klappa något av djuren.

– Det får man inte, förklarar Tuwa fem år bestämt.

Pandorna har både vassa klor och vassa tänder, men risken att de skulle bli hotfulla bedömer Camilla Wikberg som minimal.

– Men man kan aldrig vara helt säker när det kommer till vilda djur. Det finns en slags disneyfiering i samhället där vi tillskriver djur mänskliga känslor och vill tro att alla djur är gulliga mot varandra, men så är inte verkligheten. Istället är naturen ofta grym, konstaterar hon.

Eftersom miljön i förskolan är speciell får föräldrarna skriva på ett dokument där de tillåter att barnen leker och umgås med djuren och att de också får lov att åka fyrhjuling, som är ett populärt sätt för barnen att förflytta sig när de är ute med djurvårdarna i parken.

– Det har hänt att något barn har blivit bitet av en kanin eller nafsat av en häst. Vi tänker mycket på säkerheten och pratar om att man måste ha respekt för djuren men det är klart att olyckan ändå kan vara framme, säger Linda Åsberg.

En annan sak som barnen på Nordens Ark förskola tidigt får lära sig är att djur äter andra djur och att en del av djuren i ladugårdarna blir mat till vilddjuren – på samma sätt som många människor äter kött.

– Vi har matat manvargar med döda kycklingar, lodjur med delar av lamm och pallaskatterna med döda möss och när vår gamla nordsvenska häst dog blev den också rovdjursmat. Det är realiteter som många barn inte kommer nära, men som är en värdefull lärdom, förklarar Linda Åsberg.

Förutom de självklara kunskaperna i biologi och naturkunskap generar kontakten med djuren mycket kunskap, berättar Linda Åsberg. Framförallt när det gäller att värna om allt levande och visa omsorg för sin närmiljö, men också genom att räkna ut hur många gånger man behöver dela morötterna till kaninerna eller att det krävs två barn som samarbetar för att orka balansera en skottkärra full med bajs från hästhagen eller med ny sand till hönorna.

– Kontakten med djuren är lätt att knyta an till när vi pratar värdegrund. Att visa respekt för djuren och naturen, men också för varandra. Barnen lär sig förstå och möta olikheter, att både djur och människor är olika och kan behöva bemötas på olika sätt. Och en extra bonus är att få se hur lyckan lyser i barnens ansikte när de är med djuren.

Hittills har förskolan inte haft några barn med fysiska funktionshinder och eftersom de är en I Ur och Skurförskola och därför tillbringar mycket tid i skog och mark skulle det kanske bli ett problem.

– Men det mesta går att lösa. Vi har haft ett barn som behövde sondmatas och det gick bra. Mycket beror på föräldrarnas inställning, konstaterar Linda Åsberg.

För barn som har mycket spring i benen eller för dem som har koncentrationssvårigheter är miljön däremot exemplarisk eftersom det finns så många möjligheter till aktivitet och rörelse. Men djuren är också en tillgång för mer tillbakadragna barn, barn som saknar sina föräldrar eller som känner sig ledsna eller ensamma av någon orsak. Linda Åsberg berättar att förskolan inte har något fönster ut mot vägen som barnen kan vinka till sina föräldrar ifrån, men att den har ett fönster som vetter in mot ladugården.

– Om något barn är ledset på morgonen ställer vi oss en stund i fönstret och tittar på korna. Då brukar det ledsna snabbt gå över. Barnen både ger och får så mycket kärlek och närhet av djuren. Få saker är så lugnande som att hålla en liten kaninunge i knät eller att få mata och klappa ett lamm. Det borde alla få uppleva någon gång. 

Den röda pandan vågar sakta närma sig för att äta frukten som Ebba och hennes kompisar har lagt fram.

Frank, Elin och Anges har killingarna som sina busiga vänner. Getterna vill gärna buffas och ta en smakbit av barnens kläder.

Agnes, Frank och Tuwa gosar med en kaninunge som Linda Åsberg lyfter upp.

Till en början är de två röda pandorna lite avvaktande, men så småningom kommer de närmare. För förskolechefen Linda Åsberg och barnen är det ett spännande möte.

Förskolan på Nordens Ark kallar sig för Sveriges enda Djur och Skurförskola. Officiellt är man en I Ur och Skurförskola och certifierad av Friluftsfrämjandet.

När barnen slänger i syrsorna i buren kommer sköldpaddorna fram för att få sig ett skrovmål.

Johan, Axel och Alfred samlar ihop bambu i den röda pandans hägn. Efter uppdraget är det lunch. På Nordens Ark är man inte hungrig som en varg utan hungrig som en…? undrar Linda Åsberg. Utter! skriker alla barnen i kör.

– Vi får plocka ägg, göra rent i burarna och lägga fram mat och vatten åt hönorna, berättar Elin.

Den röda pandan är ett litet rovdjur som lever i de östra delarna av Himalaya. I likhet med alla andra djur på Nordens ark är arten hotad och det kan finnas så få som 2 500 röda pandor i frihet. Nordens ark samarbetar med olika projekt i Nepal för att bevara pandorna.

Djuren är en del av vardagen för Anges och hennes kompisar. Respekt, kretslopp, miljö och hållbarhet spelar en aktiv roll i det pedagogiska arbetet.

Förskolan har fått i uppdrag att mata kärrsköldpaddorna med syrsor. ”Hur ska vi veta var kärrsköldpaddorna är?  undrar Linda Åsberg. ”Vi måste läsa på skyltarna” , svarar barnen.

Prev
Next
Förskolan Nordens Ark

Nordens Ark är en I Ur och Skur-förskola som är certifierad av Friluftsfrämjandet. Här arbetar tre förskollärare och en barnskötare med 24 barn som är uppdelade enligt I Ur och Skurs åldersindelning: två Skogsmullegrupper – en svart med femåringarna och en blå för fyraåringarna. Treåringarna kallas Skogsknyttar och de yngsta barnen, ett- och tvååringarna, är Skogsknoppar. När de gör arbeten med djuren jobbar de åldersintegrerat så att alla åldrar får vara med, även om det finns uppdrag som bara de större barnen kan göra.

Nordens Ark

Nordens Ark är en stiftelse som arbetar för att bevara utrotningshotade djur och återskapa livskraftiga populationer av arter runt om i världen. En stor del av verksamheten är ekoparken på Åby säteri i Bohuslän där de bedriver avel, forskning och utbildning, men en stor del sker också i fält, både i Sverige och utomlands. Alla arter på Nordens Ark – även lantdjursraserna – är hotade på något sätt. Läs mer på nordensark.se.

Läs fler

Carina H Ahnstedt

Carina H Ahnstedt

Frilansjournalist

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant

Vi hittar dessvärre ingen aktiv prenumeration kopplad till uppgifterna du angivit

Om du redan är prenumerant

Har du en prenumeration på Förskoletidningen men lyckas inte logga in? Då kan någon av de två nedan förslagen hjälpa dig med detta.

  • Har du inget digitalt konto ännu? Då skapar du enkelt upp ett konto kopplat till din prenumeration för att kunna logga in och läsa alla artiklar.

Skapa ditt digitala konto

Vill du bli prenumerant?

Förskoletidningen ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant