Föräldrasamverkan – inte alltid enkel

Förskolans arbete med barnen behöver ske i ett nära och förtroendefullt samarbete med hemmet. För att lyckas med det behöver vi redan från starten lägga en god och robust grund, där fokus på förskolans uppdrag, kulturkompetens och en dialog med fingertoppskänsla blir viktiga verktyg.

Genom ett medvetet arbete redan innan och under inskolningen ökar vi sannolikheten att en tillitsfull relation utvecklas mellan hem och förskola. Föräldrarnas uppfattning om förskolan påverkas av det vi signalerar under inskolningen. När vi är tydliga med hur inskolningen är tänkt att fungera, men ändå lyckas vara lyhörda för föräldrarnas funderingar, bygger detta ofta upp en förtroendebas som ligger som en god grund för det fortsatta samarbetet. Det handlar till exempel om att kommunicera vilka roller pedagog och förälder har under inskolningen, hur tidsupplägget är tänkt, hur man gör vid lämning och hämtning och vad barnet behöver ha för kläder.

Att föräldrar har en förståelse för förskolans uppdrag brukar underlätta samarbetet. Kunskapen om uppdraget är nog väldigt varierad. En fördel är därför att redan under inskolningstiden lämna information om detta. Det går till exempel att använda sig av Skolverkets broschyr Förskolan är till för ditt barn. Denna finns översatt till många olika språk.

När barnet är etablerat i verksamheten fortsätter föräldrasamverkan, om än inte lika intensivt som under inskolningen. Det mest naturliga kommunikationstillfället med föräldrarna är vid lämning och hämtning. Genom att ställa frågor och visa intresse uppmuntras föräldrar att berätta eller fråga om sådant som berör deras barn. Dialogen brukar stärka förtroendet mellan hem och förskola, men bidrar också till att verksamheten lättare kan möta barnets behov. När barnet dessutom märker att det är en god stämning mellan föräldrar och pedagoger kan detta öka känslan av trygghet. Tillsammans visar föräldrar och pedagoger att barnets viktigaste världar – hemmet och förskolan – hänger ihop.

Även om föräldrasamverkan är en naturlig del i förskolans arbete och samarbetet ofta fungerar bra, betyder det inte att det alltid är enkelt. Föräldrar agerar i förskolan i sin privata roll, medan personalen alltid är i en professionell roll. Detta gör att ansvaret för samverkan är ojämnt – det går inte att tvinga en förälder till samverkan, men däremot kan man som pedagog inte undvika föräldrakontakt. Har vi lagt en god grund för samverkan redan under inskolningen ökar möjligheterna till att föräldrarna vill och anstränger sig för att samverka.

Ibland möter vi också föräldrar där kontakten blir gränslös och alltför privat. Vissa föräldrar kan upplevas vilja vara kompisar med pedagogerna och berätta om sådant som inte är relevant i arbetet med barnet. Andra gånger sker det saker i familjen som påverkar barnet. Då krävs det fingertoppskänsla hos pedagogen för att hålla dialogen på rätt nivå. Ett exempel:

Selma är tre år. Hennes föräldrar har varit separerade i två år och det pågår en vårdnadstvist. Föräldrarna fokuserar mest på att smutskasta varandra och ibland tycker pedagogerna att stämningen kan kännas direkt hotfull. Mamma vill gärna prata skit om pappa och luska reda på om pedagogerna kan berätta om några tillkortakommanden som pappa gjort. Pappa gör samma sak. I detta finns en flicka som verkar fundera mycket på sin situation och många gånger upplevs hon försvinna in i en annan värld.

I ovanstående exempel framkommer att Selma verkar påverkas negativt av den situation hon är i, medan fokus för föräldrarna ligger på att smutskasta varandra. För förskolans del handlar det i detta läge om att tydliggöra förskolans uppdrag och roll, samt vilka samtal som hör hemma i förskolan och vilka som föräldrarna behöver ha andra samtalspartner till. Är oron stor för barnets hälsa och mående behöver en anmälan till socialtjänsten göras. När det handlar om vårdnadstvister eller andra svåra situationer på hemmaplan är det ofta en fin balansgång att kunna visa medkänsla och förståelse, men samtdigt hålla sig inom ramen för uppdraget där barnets hälsa, mående och utveckling är i fokus. Det är barnets behov som kommunikationen mellan förskolan och föräldrarna ska handla om.

"För den som kommer från ett annat land där förskolan ser helt annorlunda ut är det inte konstigt om förförståelsen för den svenska förskolan inte finns."

Ibland händer det också att man som personal hamnar i en krock mellan den professionella och den privata rollen – en vanlig situation är att man bor på samma ort som man arbetar och träffar föräldrar i andra sammanhang där man själv till exempel är förälder. Detta kan leda till olika dilemman som man behöver hantera och reflektera kring.

En annan situation där föräldrasamverkan kan kräva särskild kompetens och medvetenhet hos personalen är när kulturella aspekter skapar utmaningar i samarbetet. För den som kommer från ett annat land där förskolan ser helt annorlunda ut är det inte konstigt om förförståelsen för den svenska förskolan inte finns. Kanske märks detta när föräldrar uppfattas bli oroliga för att de blir kallade till samtal och det visar sig att de tror att deras barn gjort något fel, eftersom det är dessa samtalserfarenheter man har med sig från sitt hemland.

Hos andra kan kulturella skillnader synas i att man hyser större respekt för pedagogerna och deras uppdrag än vad vi är vana vid i Sverige. Kanske är förskolepersonalen det fåtal vuxna som vissa föräldrar möter och ibland ses pedagogen som ”allvetande”. Att pedagogers åsikter för vissa föräldrar får väldigt stort värde och att man lyssnar särskilt mycket på förskolans personal behöver vi ta i beaktande. Vi behöver vara uppmärksamma på att inte hamna i ett läge där vi talar om för mycket för föräldrar hur de ska göra och glömmer att lyssna.

När vi skaffar oss kulturkompetens kan vi lättare möta föräldrar från olika länder med förförståelse och nyfikenhet på deras erfarenheter. Istället för att ta det för självklart att alla föräldrar, oavsett kulturell bakgrund, förstår förskolans uppdrag behöver vi ha material och kommunikationsvägar redan från start för att vi så fort som möjligt ska kunna hitta en samsyn i förskolans roll. Kort sagt – fråga, ta reda på och förklara när det behövs. Ett exempel:

Hamsa är fyra år och har gått i förskolan i tre veckor. Pedagogerna har reagerat på att föräldrarna fortfarande inte tagit med några regnkläder till förskolan. De har satt upp en lapp på Hamsas fack men inget händer. Pedagogerna bestämmer sig för att ta en bild på barnen när de är ute med regnkläder. De ser sedan till att låna en pedagog från en annan avdelning som pratar arabiska precis som familjen.

"Vi kan ha olika önskemål och erfarenheter, men i förskolan är det läroplanens uppdrag som gäller."

När Hamsas pappa kommer och hämtar ber den ordinarie pedagogen Maria honom att slå sig ner och tillsammans med pedagogen Abdallah visar de bilden och förklarar både på arabiska och svenska att alla barn behöver regnställ och stövlar nu när det börjar bli höst. Hamsas pappa skrattar lite och säger ”Ni är lustiga här i Sverige, går ut när det regnar. Det brukade vi inte göra i vårt hemland – varför vara ute när det är kallt?” Maria och Abdallah säger att han har en bra poäng, det är inte alltid skönt att vara ute i regnet, men i svensk förskola är vi ute varje dag. Abdallah skojar med Hamsas pappa och säger att i Sverige finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.Hamsas pappa lovar att de ska fixa regnkläder och undrar var det går att köpa. Maria berättar om ett ställe i närheten där hon sett att man har utförsäljning av regnkläder just nu, och hon hjälper pappa att skriva in adressen på telefonen. Två dagar senare har Hamsa regnställ och stövlar i förskolan.

I vissa lägen kan det uppstå situationer där det inte går att mötas på halva vägen. Det kan handla om önskemål att män inte ska få byta blöja eller att ens barn inte får leka med barn av motsatt kön eller en viss nationalitet. Sådana önskemål kan komma från föräldrar oavsett bakgrund och förhoppningsvis är det inget man möter alltför ofta. Jag har själv ställts inför denna situation några gånger och jag tänker att vårt fokus här behöver vara att på ett respektfullt sätt kunna kommunicera vårt uppdrag.

Att förklara att svensk förskola följer läroplanen och det är vårt uppdrag, så detta är inget vi kan anpassa oss till. Handlar det om kulturella skillnader tänker jag att vi behöver förmedla att det kan vara annorlunda på andra ställen i världen och vi kan ha olika önskemål och erfarenheter, men i förskolan är det läroplanens uppdrag som gäller. Som pedagog ska man inte behöva stå ensam i detta, löser det inte sig direkt så behöver förskolechefen gå in och stötta och förtydliga uppdraget och visa att ”vi hör vad ni säger men det är så här det är”.

Avslutningsvis vill jag dela med mig av ett fint exempel från en förskola där man använde den kulturella mångfalden som fanns bland familjerna i förskolan för att stärka föräldrasamverkan. Pedagogerna hade vid flera tillfällen bjudit in till mer traditionella föräldramöten, men många föräldrar uteblev. Istället valde man att testa ett upplägg som man kallade ”kulturkväll”. Föräldrarna instruerades att ta med någon mat eller godsak från sitt hemland och helt plötsigt kom nästan alla familjer.

Det blev en trevlig och festlig kväll och pedagogerna gick runt och pratade lite med varje familj för sig. Eftersom det blev så populärt har upplägget fortsatt. De nitton olika nationaliteterna bland familjerna blev till något spännande och enande i föräldragruppen och en framgångsfaktor i samverkan mellan hem och förskola. 

foraldrar

Tips i utmanande föräldrakontakter
  • Lyft positiva exempel och händelser så ofta du kan för att bygga på förtroendebasen mellan förskolan och hemmet.
  • Använd jag-budskap och tala utifrån dig själv. Undvik att tolka in saker i förälderns eller barnets beteende, detta brukar kunna trigga irritation.
  • Tänk ut konkreta exempel när du vill lyfta något särskilt med föräldern för att lättare få fram det du vill ha sagt.
  • Glöm inte att lyssna aktivt och ställ frågor för att förstå förälderns bild och upplevelse.
  • Hjälp varandra som kollegor om det känns jobbigt att vara ensamt ansvarig som pedagog i en viss föräldrakontakt, ta stöd av er chef eller konsultera andra stödfunktioner vid behov, till exempel specialpedagog eller förskolepsykolog för att tänka tillsammans kring hur ni kan hantera situationen.
Litteratur

Hellberg, A. (2015). Psykologi i förskolans vardag. Lund: Studentlitteratur.

Niss, G. & Söderström, A.-K. (2015). Samarbete i förskolan: för barnens skull. Lund: Studentlitteratur.

Rahm, T. & Wall, G. (1990). Föräldrasamtal i förskolan. Lund: Studentlitteratur.

Skolverket (2007). Förskolan är till för ditt barn: en broschyr om förskolans läroplan. (Rev. uppl.) Stockholm: Skolverket. Tillgänglig via skolverket.se

Sundlin, A.-L. & Sundlin, P. (2012). Ta din roll på jobbet! Malmö: Liber.

Anna Hellberg

Anna Hellberg

Leg. psykolog, blivande specialistpsykolog i pedagogisk psykologi med inriktning förskolepsykologi och verksam inom förskolan i Trelleborgs kommun och i eget företag. 

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen i din vardag.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen i din vardag ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant