Konsten att lyssna

Alla barn har rätt att bli lyssnade på, men de behöver också kunna lyssna på andra. Då är chansen större att nå fram till andra, men också att ta in andras budskap.
Som pedagoger kan vi lära ut lyssnandets konst och föregå med gott exempel.

Bredvid mig i sandlådan sitter ett barn och berättar om sin lek. Efter en stund kommer jag på mig själv med att mina tankar svävat iväg – till vad vi ska göra efter utevistelsen, planering av middagen, vad jag ska hitta på i present till helgens födelsedagsbarn – och konkurrerat ut lyssnandet.

Att kunna lyssna är en god egenskap, att faktiskt höra vad någon säger, ta till sig det och förstå budskapet. Vi hör hela tiden, örat tar in ljud även om vi inte lägger märke till dem, men vi lyssnar inte. För att lyssna måste vi viljemässigt fokusera på ljuden, hålla tillbaka tankar och prat och lyssna aktivt. Vår hjärna behöver tränas i att vara uppmärksam på den som pratar och det som sägs. En annan del i att lyssna är att visa den som pratar att vi faktiskt lyssnar och är intresserad av vad hen säger. Till exempel genom att nicka jakande för att visa att vi håller med.

I detta temanummer är fokus på kommunikation och en viktig del i det är just att kunna lyssna och ta till sig och förstå vad den man kommunicerar med vill få fram. Enligt barnkonventionen har alla barn rätt att bli lyssnade på. Barnkonventionen grundar sig i att barn har ovillkorade rättigheter, det vill säga barnen har inga skyldigheter för att få tillgång till sina rättigheter.

Även om rättigheterna är ovillkorade kommer de med ett ansvar – barn har rätt att bli lyssnade på, men de har också ett ansvar att lyssna på andra, något vi i förskolan kan ge dem möjlighet att lära sig. Barn måste både lyssna och bli lyssnade på av sina kamrater. De måste få möjlighet att lära sig vikten av kommunikation och teamwork, att man ska lyssna och låta alla prata till punkt. Där har inte minst pedagoger en viktig roll, eftersom barn tar efter beteenden. Om man som pedagog lyssnar och låter barnen prata klart, blir det lättare att förvänta sig detsamma av barnen. Genom samvaro med andra kan vi ge barnen möjlighet att lära sig lyssnandets konst – till exempel kan vi samtala om skillnaden på att lyssna och höra, lyssna på sagor och berättelser, ställa och svara på frågor samt låta dem agera utifrån instruktioner.

Vi säger ofta till barn att de ska lyssna på det vi och kompisarna säger. Vi förväntar oss att de gör det aktivt. Men vet barn vad det innebär att lyssna? Har de förstått att det finns en skillnad i att höra och att lyssna? Jag tror att vi kan få ganska spännande samtal om detta. Vi vuxna behöver också vara bra förebilder. Hur bra är vi själva på att lyssna på det som barnen berättar? I en stressad tillvaro måste vi fundera över om vi verkligen gör det. Att lyssna är en stor del i verbal kommunikation men det kan vara svårt att vara en god lyssnare när många barn pockar på ens uppmärksamhet och det är mycket som ska göras i verksamheten.

"Genom aktiv närvaro i leken kan vi stödja kommunikationen mellan barnen och ge dem verktyg för hur man både för fram sin åsikt och lyssnar på andra."

I läroplanen står det att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv. Förskolan ska erbjuda en social och kulturell miljö som utvecklar deras sociala och kommunikativa kompetens.

I undervisning är ömsesidig kommunikation – dialog – en viktig beståndsdel. För att undervisningen ska generera ett lärande måste vi ge barnen möjlighet att bli medvetna om vad deras handlingar leder till. Vi måste berätta vad vi gör och varför och vi måste lyssna in vad barnen tänker, tycker och vill. Genom aktiv närvaro i leken kan vi stödja kommunikationen mellan barnen och ge dem verktyg för hur man både för fram sin åsikt och lyssnar på andra.

Något att fundera över är också vilka barns intressen som vi lyssnar in och följer upp. Vi måste säkerställa att vi inte bara lyssnar på dem som är mest verbala, drivande och utåtriktade utan ger alla barn plats och möjlighet till kommunikation.

Barn ska enligt läroplanen ges möjlighet att tänka, lära och kommunicera i olika sammanhang och för skilda syften. Vårt samhälle präglas av ett stort informationsflöde och kontinuerlig förändring vilket innebär att barnens förmåga att kommunicera, söka ny kunskap och samarbeta är nödvändig.

Även inom personalgruppen är det viktigt att lyssna, föra en dialog och kommunicera på ett vettigt sätt. Ett exempel är förskolechefen som, för att personalen verkligen ska förstå hur hen tänker och planerar, måste vara närvarande i verksamheten. Det är svårt att kommunicera och föra en dialog genom ett indirekt ledarskap. Detta blir förstås ett problem för chefer som har många enheter och många anställda att förhålla sig till. Men oavsett förutsättningar är det viktigt att fundera över och organisera sin utbildningsverksamhet på ett sätt som ger möjlighet till verklig dialog, där chefen får möjlighet att lyssna in och bli lyssnad på för att alla ska uppleva arbetet meningsfullt och begripligt.

Genom att faktiskt lyssna in vad någon säger och samtidigt läsa av personens kroppsspråk och signaler ökar sannolikheten för att nå fram och ta till sig ett korrekt budskap. Lyssna är en konst – låt barnen bli mästare! 

lyssna

Malin Malmström

Malin Malmström

Chefredaktör

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen i din vardag.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen i din vardag ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant