Lanny – ett barn med spring i hjärnan

När Lanny Thåström började förskolan förstod omgivningen att hon var speciell. Men det var först senare som hon identifierades som särskilt begåvad. Det hade då gått så långt att Lanny gått in i en depression.

– Jag ville inte visa vad jag kunde av rädsla för att bli utstött.

Förskoletidningen träffar Lanny Thåström, mamma Jenny Thåström och Mona Liljedahl, specialpedagog och författare, hemma i Mona Liljedahls ljusa och trivsamma lägenhet i Stockholms innerstad. Det bjuds på vegansk kladdkaka som Lanny har bakat. Hon skiner upp och ler stort när hon får välförtjänt beröm för sin kaka.

– Jag tycker om att baka, men det är också roligt att äta, säger hon och tar en tugga.

Lanny är särbegåvad, eller särskilt begåvad som hon och mamma Jenny Thåström föredrar att beskriva det. Hon kunde läsa och skriva redan som treåring. Det var inget speciellt med det, tyckte mamma Jenny Thåström, eftersom både hon och Lannys storasyster kunde läsa och skriva tidigt. Hon insåg inte då att det handlade om just särbegåvning.

Att Lanny är speciell blev mera påtagligt när hon började förskolan. Hon såg ingen mening med att lägga sexbitarspussel när hon lade pussel med 50 bitar hemma och som treåring läste hon högt ur böcker för de andra barnen och personalen.

Pedagogerna var oftast förstående och lät Lanny dra sig undan för att till exempel läsa en bok eller sysselsätta sig med något annat, som den gången hon byggde ett dinosauriemuseum av kaplastavar. Hon blev däremot ledsen när hon inte längre fick vara med och leka Kims lek, en minneslek, eftersom särskilt begåvade även har ett exceptionellt minne och Lanny därför vann varje gång.

”Särskilt begåvade barn som förstår sina egna förmågor blir mer ödmjuka inför sig själva och andra.”​​

Lanny är också duktig på matte och gjorde tidigt sin tre år äldre systers matteläxor, som systern gärna överlät då hon själv tyckte de var för lätta och tråkiga. Hon är också väldigt duktig på att spela piano och spelar avancerade stycken.

– Det är en myt att särbegåvning bara skulle gälla vissa ämnen. En särskilt begåvad person har ett helt annorlunda tänk och det gäller alla ämnen, berättar Mona Liljedahl.

För att få fler utmaningar och mer stimulans fick Lanny flytta upp till fem–sexårsavdelningen och därmed också säga adjö till sina kompisar. Den här gången ville hon dölja sina kunskaper och bad sin mamma att inte berätta något om dem för personalen. Eftersom Lanny även hade börjat på mellanbarnsavdelningen tidigare var det ingen som tyckte det var konstigt. Hon hade fler kompisar bland de äldre barnen än de yngre.

– Hon försökte dölja att hon kunde läsa, men personalen genomskådade henne efter ett tag, berättar Jenny Thåström.

– Jag ville vara som de andra barnen och inte sticka ut, tillägger Lanny allvarligt.

På den nya avdelningen fick Lanny en bästis som inte pratat på fem år.

– Annorlunda barn trivs bäst tillsammans, förklarar Lanny, som också varit bra kompis med en pojke med utvecklingsstörning.

I det stora hela trivdes hon ganska bra i förskolan. Det var när hon sedan fick flytta upp till förskoleklass som det ”gick åt pipan”.

– Vi hade pratat med läraren på våren innan skolstart om vad Lanny kunde eftersom jag var orolig för att hon skulle få det tråkigt i skolan. Läraren nämnde då att det kunde handla om särbegåvning och gav mig kontaktuppgifter till ett nätverk för föräldrar, säger Jenny Thåström.

Trots det fick Lanny sitta med alfabetet och lära sig en bokstav i veckan när hon redan läste Harry Potter-böcker hemma.

– Hon grät varje dag efter skolan, satt apatisk i soffan och gick snabbt in i en depression, hon sa att hon inte ville finnas, fortsätter Jenny Thåström.

Efter otaliga möten med rektorn och speciallärare fick Lanny äntligen mer utmaningar, till exempel korsord och att skriva ner barnens projekt i datorn. I takt med att utmaningarna ökade försvann också depressionen.

– Min upplevelse av lärare generellt är att de många gånger hellre väljer att blunda eftersom det kräver mindre ansträngning. Om det var så i det här fallet ska jag låta vara osagt. Men det går massor med barn i skolan med kända behov som ändå inte uppfylls trots dokumentation om det från till exempel psykologer eller läkare, säger Jenny Thåström.

Lanny var bara sju år när hon skrev boken Linn – en vanlig – men ändå ovanlig tjej, eftersom hon tyckte det saknades böcker som förklarade hur det känns att vara barn och särskilt begåvad. Boken har sålt i över 500 exemplar till föräldrar, psykologer och andra som arbetar i skolan. Den finns också på flera skolbibliotek.

På fritiden läser hon fortfarande gärna Harry Potter och annan fantasy, spelar spel, dansar, sjunger i kör och mycket annat. I höst väntar nya utmaningar då hon som nioåring börjar högstadiet.

– Det är det minst dåliga alternativet, även om jag tycker det är orättvist att jag ska sluta gymnasiet redan som 14–15-åring, säger Lanny, som tillsammans med sin mamma nyligen uppvaktade utbildningsminister Gustav Fridolin i frågan.

– Han lyssnade intresserat, men blev nog medveten om problemet först då, fortsätter hon.

Det bästa alternativet hade givetvis varit att få utvecklas inom sin egen årskurs. Även om Lanny är särskilt begåvad är hon fortfarande lika mycket barn som sina jämnåriga.

– Särskilt begåvade barn utvecklas asynkront, alltså i otakt med sig själva, säger Mona Liljedahl och förklarar att medan dessa barns intellektuella förmågor spurtar, släpar ofta annat efter, till exempel motoriska förmågor, emotionell mognad och omdöme.

– Det här är lättare att förstå om man vänder på perspektivet och tänker sig barn med svag teoretisk förmåga. De kan vara sin ålder rent kroppsligt och emotionellt, men flera år yngre rent intellektuellt. Samma gäller för särskilt begåvade barn och unga, fast tvärtom.

Enligt Mona Liljedahl hade Lanny kunnat slippa många av svårigheterna under skoltiden om hennes särskilda begåvning upptäckts redan i förskolan så att rätt åtgärder kunnat sättas in tidigt.

– Då har Lanny ändå tur som har en mamma som förstår vad det handlar om och som stöttar henne. De barn som exempelvis är blyga, har diagnoser, kommer från socioekonomiskt påvra hemmiljöer, har trauman eller har svenska som andraspråk, de upptäcks nästan aldrig. Det kan i förlängningen leda till svårigheter i skolan och psykisk ohälsa.

Trots att uppskattningsvis fem procent av alla skolbarn är särskilt begåvade, därutöver tillkommer ytterligare många begåvade barn, vill många av deras föräldrar inte berätta om det av rädsla för att förhäva sig. Pedagoger kan dessutom vara rädda att för mycket beröm och uppmärksamhet kan skapa prestationsångest, självhävdelsebehov och narcissism hos de här barnen.

– Men det är tvärtom. Särskilt begåvade barn som förstår sina egna förmågor blir mer ödmjuka inför sig självt och andra, säger Mona Liljedahl.

Det är fortfarande upp till varje pedagog att leta kunskap om särbegåvning. Först 2015 kom Skolverket med en handledning som Mona Liljedahl var med och skrev och 2016 inkluderade Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, förskolan i sin handlingsplan.

Hur identifieras då barn med särskild begåvning?

– Det är inte helt lätt då många barn inte visar sin särskilda begåvning utan anpassar sig eller utvecklar svårigheter på grund av understimulans och utanförskap. Barn kan också ha olika svårigheter och särskild begåvning, det är ingen motsättning. Man får inte blanda ihop färdigheter med hjärnans förmåga, säger Mona Liljedahl.

Hennes nya bok Särskilt begåvade barn – förskolans utmaning och möjlighet (Gothia Fortbildning, 2018) vänder sig i första hand till yrkesverksamma inom förskola och pedagogisk omsorg. I boken medverkar också Lanny med en berättelse om sin förskoletid.

Mona Liljedahl rekommenderar inte föräldrar att ta sitt barn till psykolog för att göra ett IQ-test. De kan visserligen upptäcka en hög begåvning likaväl som en låg. Begåvning går att se i den pedagogiska verksamheten om man intresserar sig för hur barnet tänker.

Hennes tips är att prata med barnet för att förstå hur hen tänker och ställa abstrakta frågor om exempelvis livet och världens tillstånd. Särskilt begåvade barn har ett abstrakt tänkande och kan utveckla sina tankar, de är kreativa och har bra minne.

– Lyssna på barnet, fiska lite. De här barnen söker ofta vuxenkontakt, säger hon.

Mona Liljedahl har utvecklat ett koncept som hon kallar pedagogiskt ABC – acceleration, berikning och coachning (se faktaruta) – för att stötta barn med särskild begåvning.

– Det gäller att hitta en balans. Det är också viktigt att förstå att barnet behöver aktiveras både i hjärnan och kroppen. Jag brukar kalla dem för små barn med spring i hjärnan.

Eftersom Lanny ville vara som sina klasskompisar och inte sticka ut försökte hon dölja sin särskilda begåvning.

Lanny är mycket duktig på piano. Här spelar hon ett avancerat pianostycke för Mona Liljedahl och mamma Jenny Thåström.

I höst börjar nya utmaningar för Lanny – hon börjar högstadiet som nioåring.

Prev
Next
Lanny Thåström

Ålder: 9 år.

Går i: Årskurs 7.

Familj: Mamma och en storasyster.

Gör på fritiden: Läser, tittar på dokumentärprogram och pysslar.

Läser helst: Fantasy.

Favoritbok: Flickan med musselskalen av Vendela Normark Granetoft.

Favoritämne i skolan: SO.

Blir arg på: Lärare som försöker göra mig till en i mängden.

Blir glad av: Att lära mig nya saker.

Stötta särbegåvade barn

Förskolan kan behöva ett slags pedagogiskt första hjälpen för att undvika understimulans och utanförskap hos särskilt begåvade barn. Mona Liljedahl har därför arbetat fram konceptet Pedagogiskt ABC.

Acceleration. Barnen behöver gå snabbare fram i sin inlärning och få tillgång till material, aktiviteter och tankar som är avsedda för äldre barn, men helst bland jämnåriga.

Berikning. Förskolan måste kännas meningsfull och intressant. Barnen behöver få kommunicera med andra och mår bra av att ha en mottagare för sina tankar och idéer.

Coachning. Barnet kan bara våga utveckla sin förmåga med hjälp av vuxnas ledning och omtanke. Någon i verksamheten behöver se, förstå och vurma lite extra för barnet och som kan föra en dialog med hemmet.

Källa: Mona Liljedahl, specialpedagog och författare. Läs mer i Mona Liljedahls bok Särskilt begåvade barn – förskolans utmaning och möjlighet (Gothia Fortbildning, 2018).

Läs fler

Birgitta Wiberg

Birgitta Wiberg

Frilansjournalist.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant

Vi hittar dessvärre ingen aktiv prenumeration kopplad till uppgifterna du angivit

Om du redan är prenumerant

Har du en prenumeration på Förskoletidningen men lyckas inte logga in? Då kan någon av de två nedan förslagen hjälpa dig med detta.

  • Har du inget digitalt konto ännu? Då skapar du enkelt upp ett konto kopplat till din prenumeration för att kunna logga in och läsa alla artiklar.

Skapa ditt digitala konto

Vill du bli prenumerant?

Förskoletidningen ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant