Rektor – med fokus på lärande och kunskap

Äntligen har riksdagen fattat beslut om att den som leder det pedagogiska arbetet
i förskolan ska benämnas rektor istället för förskolechef. Ett efterlängtat erkännande av förskolans pedagogiska ledares kompetens och ansvar.

I förskolan läggs grunden till ett livslångt lärande och förskolechefen har ett stort ansvar för den kvalitet som undervisningen i utbildningen erbjuder och för varje barns utveckling och lärande. För mig är riksdagens beslut ett tydligt sätt att stärka förskolechefers status och visa att förskolan är en skolform precis som alla andra.

Sedan den nya skollagen trädde i kraft 2011 har det diskuterats för och emot huruvida titeln ska vara gemensam eller inte. Men de yngsta barnens undervisning är minst lika viktig och behöver därför en lika kompetent ledare med en grundläggande specifik utbildning för sitt uppdrag som övriga skolformer.

”En gemensam befattnings-utbildning för alla skolformers rektorer kan skapa ett gemensamt fokus på lärande och kunskap.”​​

En gemensam befattningsutbildning för alla skolformers rektorer kan skapa ett gemensamt fokus på lärande och kunskap. Inte minst kan det underlätta rekrytering av skolledare inom hela skolväsendet då rektorer kan leda i både förskola och skola. 

I Skolinspektionens granskning Förskolechefens ledning av förskolans pedagogiska uppdrag (2016) kan vi se att förskolechefens ansvar och ledarskap är otydligt. Skolinspektionen rekommendation är bland annat att ge alla chefer tillgång till en bred ledarskapsutbildning för att de ska fungera som aktiva och engagerade pedagogiska ledare. Där kan befattningsutbildningen bidra.

Riksdagen har också fattat ett efterlängtat beslut om en omarbetad och tydligare läroplan för förskolan. I den förtydligas bland mycket annat delar i kapitel 2.8 om rektors ansvar. För att kunna leva upp till detta ansvar krävs inte minst goda förutsättningar för att kunna leda.

Rektor har ett särskilt ansvar för att förskollärare ges förutsättningar att ansvara för undervisningen. För att kunna ge dessa förutsättningar måste hen vara väl insatt i den undervisning som utbildningen erbjuder. Man måste förstå de utmaningar som förskollärare kan mötas av och man måste skapa förutsättningar så att förskollärare får tid och utrymme att faktiskt planera, följa upp och utvärdera undervisningen för att på så sätt kunna utveckla verksamheten. Rektor måste också kunna inspirera, stötta och vägleda när förskollärare kör fast eller inte lever upp till den kvalitet som eftersträvas i undervisningen. För att klara detta behöver man som rektor vara pedagogisk ledare och ha kunskap om förskollärares uppdrag.

En annan viktig del som lyfts fram i läroplanen är att rektor har ett särskilt ansvar för att inkludera arbetet med jämställdhet i det systematiska kvalitetsarbetet. I och med att jämställdhetsarbetet ska följas upp och utvärderas kontinuerligt behövs både kunskap och tid för arbetslag att diskutera och reflektera tillsammans. Vi måste prata om våra egna värderingar och föreställningar och om hur vi bemöter barn i olika situationer. Skolinspektionen menar i sin rapport att vi inte arbetar tillräckligt medvetet och aktivt med jämställdhet i förskolorna idag.

Jag är övertygad om att när vi börjar observera varandra i olika situationer och får syn på hur vi faktiskt bemöter barn kan vi se om det skiljer sig åt mellan könen och i så fall börja samtala om vad det beror på. Först då kan vi börja göra skillnad. Som rektor kan det vara en idé att lyfta jämställdhetsarbetet som en punkt på varje arbetsplatsmöte och främja arbete där personalen är varandras kritiska vänner för att få syn på det som vi själva inte alltid är medvetna om i vårt förhållningssätt till barnen.

Rektor har också ansvar för att utforma utbildningen och anpassa resursfördelningen så att alla barn får det stöd och de utmaningar de behöver för utveckling och lärande. Att anpassa resursfördelningen handlar om att faktiskt kunna göra olika utifrån barngruppens behov. En del barngrupper behöver kanske fler vuxna än andra, andra avdelningar behöver särskilda lärverktyg för att skapa goda förutsättningar för lärande och så vidare.

Slutligen vill jag lyfta fram sista punkten i kapitel 2.8:

Rektor har ett särskilt ansvar för att förskollärare, barnskötare och övrig personal får den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt ska kunna utföra sina uppgifter och kontinuerligt ges möjligheter att dela med sig av sin kunskap och att lära av varandra för att utveckla utbildningen.

Sista delen är ny och blir ett verktyg för att utveckla utbildningen. Som rektor behöver man fundera över på vilka sätt all personal ska få möjlighet att dela med sig av sin kunskap och kunna lära av varandra, det som vi till vardags brukar kalla kollegialt lärande. Det har ofta en omedelbar koppling till verksamheten vilket gör att det känns meningsfullt.

Som rektor är det viktigt att få vara pedagogisk ledare och genom dialog skapa samsyn med personalen om förskolans uppdrag, vilket förhoppningsvis läroplanens revideringar och statushöjningen i form av titel kan leda till.

Malin Malmström

Malin Malmström

Chefredaktör

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen i din vardag.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen i din vardag ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant