Trygga vuxna i en digital värld

Det surras om MIK, har ni hört det? Det är något viktigt … något om nätet och källkritik, något för skolan väl? Nej, det är lika viktigt för förskolan. En nödvändighet och vår skyldighet till och med.

MIK är en förkortning som står för medie- och informationskunnighet och är inget nytt begrepp även om det är mer aktuellt och omtalat än någonsin. Det har lyfts fram mer i ljuset och sedan juli 2018 ingår det som en förtydligad del i grundskolans läroplan.

MIK handlar om att:

• kunna skapa innehåll i olika sorters medier

• förstå mediers roll i samhället och hur vi själva påverkas 

• kunna söka och kritiskt värdera information. 

Som ni ser är det viktiga kunskaper och kompetenser för alla i vårt samhälle oavsett ålder, så en intressant fråga är såklart när det är lagom att börja involvera barnen i så komplicerade och svåra saker som vi vuxna knappt själva klarar av.

Egentligen kan frågan omformuleras till: När kommer barnen idag först i kontakt med bild, film, TV-program, internet och information i största allmänhet?

Statens medieråd lämnar statistik på barns medieanvändande (Småungar & Medier, 2017) där vi kan utläsa barnens ökade användning av olika medier, samt att det går längre ner i åldrarna. Senaste undersökningen visar att 79 procent av dagens tvååringar använder internet. Oavsett vad de gör – tittar på Youtubeklipp, på Barnkanalen eller spelar spel – är de där. Barnen är precis som många av oss vuxna konsumenter.

I förskolans reviderade läroplan som träder i kraft 1 juli 2019 förtydligas att förskolan ska utveckla barnens intresse för berättelser, bilder och texter i olika medier, såväl digitala som andra, samt deras förmåga att använda sig av, tolka, ifrågasätta samt samtala om dessa.  

Vidare står att Utbildningen ska ge barnen möjlighet att grundlägga ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik, för att de på sikt ska kunna se möjligheter och förstå risker samt kunna värdera informationen.

Det är viktigt att betona att det inte bara handlar om digitala medier och digital information, även om vi måste inse att det är en stor och betydande del av barnens vardag. Både vi och barnen lever i ett ständigt informationsflöde. Det kan både utbilda oss och underhålla oss men det går fort och barnen är aktiva i den digitala världen tidigt. Tyvärr inte alltid med sällskap och vägledning.

”Vi överöses alla med information i en omfattning där det är svårt att hinna med.”​​  

MIK är viktigt redan från förskoleåldern och kan se ut på många sätt. Det handlar om att väva in det i verksamheten, att plantera en massa frön som kan gro för att användas som egen kunskap när barnen blir äldre. Men vad är det egentligen vi behöver göra som pedagoger och vad måste vi själva förstå oss på?

Om vi ska bidra till att göra barnen medvetna och källkritiska måste vi vuxna själva vara det. Om barnen ska förstå vad man får och inte får göra på internet, måste vi vuxna visa det. Om vi vill att barnen själva ska bli kreativa och inte vara passiva konsumenter, måste de få pröva!

MIK måste ingå den naturliga vardagen i förskolan – i samtalen, i upptäckandet och i leken. Så var kan vi börja?

I förskolan kan vi arbeta mycket med bild och film, vara kreativa och låta barnen vara delaktiga i nästan allt vi gör. En viktig del av MIK är att förstå på vilket sätt bilder påverkar oss och hur de framställs. Låt barnen uppleva att det finns så mycket mer att göra med en skärm än att spela spel och se på film! Låt dem fotografera och filma mycket själva. Även de yngsta kan hantera att hålla i kameran eller lärplattan. Behövs det hjälp att trycka på knappen så hjälps ni åt. Vad ser vi på bilderna barnen tar? Vad vill barnen visa? Hur gör man ett bildspel? Eller en film där vi berättar något?

Barnen kan själva vara de aktiva och styrande i ert filmande och fotograferande, oavsett ålder. Alla utgår från sina egna förutsättningar och syftet kan vara olika.

Vi kan resonera tidigt med barnen om hur vi påverkas av saker vi ser. Hur påverkas vi av ljudet i en film, av musiken eller ljuset? Av perspektivet? Vad känner vi när vi ser olika typer av bilder? Kan en bild vara glad eller ledsen?

Barnens resonemang och frågor är viktiga. Kan vi få barnen att bli medvetna om vad de ser och hur de påverkas av det?

Källkritik är ofta det som allra starkast förknippas med MIK och det är oerhört angeläget idag. Vi överöses alla med information i en omfattning där det är svårt att hinna med att vara medvetna, kritiska och eftertänksamma. En enormt stor skillnad idag jämfört med innan internets stora genomslag är att alla blixtsnabbt kan både nås och nå andra med information. På olika sociala medier, forum och nyhetssidor går det fort. Alla hjälps åt att fylla på med eget innehåll och många delar flitigt vidare, kanske utan att reflektera över källan eller innehållet.

Hur gör man barn källkritiska? För att grundlägga att allt som vi ser inte är sant kan ni själva luras tillsammans med barnen, ni kan till exempel skapa bilder som ser sanna ut men där ni luras.

Experimentera tillsammans med barnen och upptäck hur lätt det faktiskt är att skapa bild och film som är på låtsas. Vad är möjligt på riktigt och vad kan ni fantisera om? Det finns många sätt att luras och trixas med film.

Passa på att lyfta vad skillnaden kan vara mellan att busa och att ljuga. Är det okej att lura någon om man berättar direkt efteråt att det bara var på skoj? Dessa värdegrundsfrågor passar lika bra att arbeta med kring MIK som i allt annat arbete i förskolan.  

Inom området källkritik kommer vi snabbt in på det nya verbet att googla. Minsta tvååring har koll på att det är så man gör för att ta reda på saker, men förstår vi egentligen vad vi gör när vi söker? Hur fungerar en sökmotor? Är allt sant som den visar? Och varför kan vi få olika sökresultat beroende på vem av oss som gör sökningen? Jo, tanken från sökmotorn, till exempel Google eller Yahoo, är att du ska få de träffar som passar dig bäst för att du ska uppleva sökmotorn så bra som möjligt. Du har redan lämnat ifrån dig en massa information om dig själv beroende på vad du gjort på datorn, lärplattan eller telefonen tidigare, vad du sökt på, vilka andra webbsidor du besökt, vad som är populärt just nu och så vidare. Du får alltså dina bästa träffar och din kollega kan få sina bästa på en annan enhet.

Hur söker ni information i förskolan idag? Går ni till biblioteket, frågar någon som ni vet kan mycket om just det ämnet eller söker ni på internet när ni ska ta reda på något tillsammans? 

Vad säger ni förresten att ni gör – säger ni ”googla” eller att ni ska ”söka på nätet”? Självklart föreslår barnen att googla är lösningen på allt vi behöver veta när det är precis det vi har lärt dem. Kanske ska vi lära oss att säga ”vi kan söka på nätet efter någon bra sida där vi hittar svar” istället för att bara säga att vi kan googla? Det finns trots allt fler sökmotorer att välja på.

barn ipad

När ni söker, ställ bra frågor! Vad är det ni undrar? Undrar ni till exempel om grodor lägger ägg, se till att skriva mer än bara ”grodor” i sökfältet. Resonera med barnen redan från början hur ni ska skriva er fråga – vad är det ni vill veta? Prata även om träffen ni väljer att klicka på – vem har gjort den sidan? Är det någon som kan och vet supermycket eller är det någon som bara gissar?

Man får inte ta saker från andra utan att fråga, det lär vi barnen tidigt, eller hur? Men får man ta saker på nätet då? Här gäller nog den enkla devisen: Barn gör inte som vi säger utan som vi gör. Så tänk på hur ni själva gör och vad ni gör inför barnen. Det ni gör, kommer barnen också att göra. 

Var även noga med att fråga om barnen vill ha sitt namn synligt eller inte på teckningar och bilder ni sätter upp. Visa respekt för deras material så kommer de att göra detsamma för andras.

Jag får ibland frågan när barnen är lagom gamla för att få vara på nätet. Det är en omöjlig fråga att svara på, men jag gillar att dra parallellen till barn som ska lära sig cykla. Det finns en ”magisk” ålder där barnen räknas vara tillräckligt mogna för att cykla i trafik. Det är 12 år. Jag har nästan aldrig mött en grupp pedagoger som inte kunnat svara på det. Det är förstås motorisk mognad, koordination, simultanförmåga och förmåga att bedöma risker som ligger till grund för den bedömningen.

Men inte skulle vi komma på tanken att därmed hålla barnet ifrån cyklandet till 12 års ålder? Det ligger flera års träning bakom för att de ska klara av att cykla säkert. Det behöver övas på både tre- och tvåhjulingar, med och utan stödhjul, i flera år. Det finns femåringar som behärskar cykelkonsten till fullo, däremot skulle ingen öppna grindarna ut till den högtrafikerade gatan med stora korsningen och utbrista Lycka till lille vän! Om vi vuxna har funnits med på vägen, låtit barnet pröva, öva och ramla under trygga former kommer vi till slut att kunna släppa taget och finnas där om de behöver oss.  

Vi måste vara de där trygga vuxna även kring det digitala, kring alla verktygen och kring internet. Vi behöver finnas där, göra tillsammans, sitta med, springa bakom, fråga och vara nyfikna.

Tips

Gör barnen delaktiga

• Ge olika barn i uppdrag att vara dagens fotografer på utflykten eller vid aktiviteter. Vad väljer de att fokusera på? Vad vill de använda bilderna till?  

• Testa att filma helt vanliga situationer – barnens lek, påklädning eller handtvätt. Hur upplevs filmen med glad musik till? Med lite mer spännande musik?

Ser vi olika saker i filmen med olika musik?

• Fundera tillsammans med barnen på hur gården skulle se
ut för en liten myra. Hur ska vi ta bilderna då? Hur skulle en fågel i trädet se gården? Kan vi ta bilder högt uppifrån för att se?  

Luras tillsammans

Det finns många enkla appar för att kombinera egna bilder med fantasier, till exempel PicCollage EDU, PicsArt och iMovie. Låt barnen komma med förslag på vilka bilder de vill göra eller testa att skapa något av följande:

• en bild med en dinosaurie på gården

• en bild där barnen är lika små som svampar i skogen

• en film där ni får det att se ut som att ni åker baklänges i rutschkanan eller häller vattnet uppåt i en kanna

• en film som visar hur barnen klättrar ner i en låda ett i taget, men ingen verkar klättra upp eftersom ni har klippt bort det.

Schyst nedladdning

Ladda inte ner bilder som ni inte får använda, prata istället med barnen om bilder ni skulle vilja använda – Den här var fin, tror du att vi får låna den om vi skriver vems det är? Prata om att någon faktiskt tagit bilden eller ritat figuren ni gillar och vill använda.  

Använd gärna webbsidor för bildsök där man specifikt lagt upp bilder som får användas fritt. pixabay.com är exempel på en sådan. Söker ni efter bilder i webbläsaren via Google finns det ett sökverktyg ovanför sökfältet där man kan välja olika typer av licenserade eller licensfria bilder. Sök efter bilder märkta med Creative Commons. Det ger bidrag till ett schystare internet.

Katrin Jäverbring

Katrin Jäverbring

Förskollärare och utbildare inom digitala verktyg i förskolan i Stockholms stad.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen i din vardag.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen i din vardag ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant