Rollen som språklig förebild

I läroplanen läser vi att språk, lärande och identitetsutveckling hänger nära samman. Det är en stor och viktig del av förskolan uppdrag, både som kommunikationsmedel men även som grunden till demokrati. Förskolan är en mötesplats och en plats för trygghet, lärande och glädje, den är barnens arena. 

En viktig del undervisningen är att i förväg tänka igenom vårt förhållningssätt, hur och när vi lyssnar på barnen och hur vi svarar på det som barnen själva uttrycker. Vi behöver planera kring de språkliga målen, men också för vilka arbetsmetoder och strategier vi ska använda oss av i arbetet. Det betyder att vi behöver diskutera värderingar och den syn vi har på barn och vuxna i förskolan – vår värdegrund. Förskolan är barnens plats och att deras röster är lika värda som de vuxnas, det är grunden i en demokrati, något vi också måste signalera till barnen. De behöver känna att det är värt att uttrycka sig, att språket är ett viktigt verktyg. Att arbeta med barns språk och kommunikation påverkar deras självbild och identitet som lärande individer. Det är inte bara det talade språket som är viktigt, med de yngre barnen behöver vi ytterligare verktyg för att kunna vara språkliga förebilder. Vi behöver tolka och sätta ord på det som barnen kommunicerar, intresserar sig för och sysselsätter sig med.

I kommunikation mellan människor vilar värderingar. Hur vi tilltalar varandra, lyssnar, tar kontakt och tittar på varandra har betydelse. Även bristen på detta är en form av kommunikation. Skolinspektionens rapport från granskningen 2016 visar att förskolepersonal ofta svarar på tilltal och frågor, men att vi inte går i dialog med barnen vilket gör att vi missar många chanser till undervisning. 

En språklig förebild är någon som både lyssnar, talar själv och ställer nyfikna frågor. Vi behöver tänka igenom hur vi anpassar nivån på språket utifrån barnen. Enligt Veli Tuomelas språkpedagogiska principer är språknivån viktig. Om den vuxne lägger sig lite över barnets språknivå stimuleras och utmanas språkutvecklingen. För enkelt eller för svårt språk är däremot hämmande. Till exempel gäller det att anpassa de frågor vi ställer till barnen. Det ökar möjligheten för dem att delta i samtal och dialoger. För äldre barn kan det vara utmanande med öppna frågor, medan det för yngre barn är lämpligt med mer ledande frågor.

Språklig utveckling sker alltid i samspel med andra. Förskolan ska bygga på lust och glädje. Vi ska engagera barn i språkliga aktiviteter och det ska vara roligt med kommunikation. Vi har möjlighet att läsa, samtala, sjunga, ramsa, leka med språket. Använda våra kroppar, humor, tokigheter och roligheter, allt för att visa på den enorma rikedom språket har. Att vara språklig förebild innebär också att vi skapar förutsättningar för språkande. Ett sätt för detta är att dela in barnen i mindre grupper för att skapa större utrymme för samspel och kommunikation.

Vi är språkliga förebilder även när vi inte direkt samspelar med barnen. Hur vi pratar till andra vuxna, kollegor och föräldrar, är också något vi behöver bli medvetna om. Det är viktigt att fundera över hur vi signalerar öppenhet och intresse för olikheter. Vi behöver också värdera vad vi pratar med varandra om. Alla samtal mellan vuxna är inte lämpliga att föra i barngrupp. Vi behöver uppträda professionellt och anpassa vårt sätt beroende på vem vi pratar med, vi behöver hela tiden vara tydliga, inlyssnande och ta ansvar för relationerna. 

Vi som arbetar i förskolan behöver förstå att hur vi agerar, pratar och samspelar i vår yrkesroll har betydelse. Vi behöver se vårt uppdrag som större än här och nu och se helheten, att vi gör skillnad för framtiden.